Rymden

måndag 2 februari 2009

Tänk att man kan vara i rymden. Är det inte lite häftigt. Speciellt häftigt är det med dom som har varit i rymden, för då kan man intergyva dom. För några veckor sen var vi på Kennedy space center och tittade på raketer och provade¨åka en simulator som visade hur det var att åka upp i rymden. Det var nog en av det häftigaste dagarna i mitt liv. Vi tittade också på några raketer som dom SKULLE ha skjutit upp i rymden men det blev aldrig av. Vi åkte också ut och tittade på där dom skjuter upp raketer alltså skälvas te plattformen. Jag trodde att man fick stå ganska nära som 200 m bort när dom sköt upp raketer men man var tvungen att stå kanske 2-3 mil bort. Neal Armstrong var den första på månen och om man går på månen så försvinner aldrig fotspåren. Jag avgudar nog dom som har varit i rymden för dom vet exakt hur det ser ut. Om jag skulle önska någonting om rymden så skulle det vara en resa dit eller att få träffa någon som har varit där uppe i det blå fast höööööögre upp en i det blå :P. Egentligen undrar jag varför ibland på tecknade filmer att dom säger att månen e en ost. Ostar e ju gula och månen e vit. Tror jag :s. Ojj vad mycket jag har skrivit om rymden. Kanke jag skriver lite mer om den sen. Tjingeling.

2 kommentarer:

Marie sa...

Oj vilken roman;-. Kul att läsa. Visst var uppskjutningen häftig. Trots att det bara var på låtsas var det riktigt otäckt. Skakade och dånade och G-krafterna var ju otroliga. Rymden är spännande. Undrarvilka som bor där ute? Det kan ju inte bara vara vi på lilla jorden i hela universum. Kramen.

Marie sa...

Du har en utmaning att hämta hos mig :-)

http://carpediemmie.blogspot.com/2009/02/6e-mappen-6e-bilden-utmaning-fran.html